För er som känner mig
så vet ni säkert att jag är en sådan som behöver planera och ha planer för att
jag ska känna mig trygg. Jag vill gärna veta vad jag ska göra de kommande tre
månaderna – då kan jag känna mig lugn. Då kan jag ställa mig in på det –
planera och förbereda.
Men så går det inte
till här. Här kan vi på onsdagen sammankalla till ett möte på fredagskvällen –
med massor av människor. Människorna kommer dessutom. Här behövs ingen framförhållning.
Här levs det i nuet på ett helt annat sätt än hemma. Jag vet inte vad jag kommer
att göra imorgon på kontoret, jag var inte vad jag kommer att göra till helgen.
Det är bara att gilla läget och försöka leva i nuet. Sakta men säkert går det.
Jag lär mig, jag övar
på att sakta med säkert kliva ut utanför min trygghetszon. Jag utmanar mig
själv med små steg i taget.
Vilken klok och modig dotter jag har!
SvaraRaderaJag är också sån som gärna vill ha planera och planerna min framtid, vilket jag verkligen inte alls har just nu :) så jag antar att jag också har stigit ur min trygghetszon. Men jag vet, att eftersom vi är tuffa tjejer så kommer detta att bli alldeles fantastiskt :) massa kramar till dig :)
SvaraRaderadu är världens bästa och kämpar på som en riktig supersyser!
SvaraRadera