En klassresa

På utbildningen som jag fick innan jag åkte iväg pratade vi om att vi troligen kommer att göra en klassresa när vi reser. Jag, som i Sverige, kanske tillhör någon slags medelklass kommer till ett annat land och lämnar medelklassen för att kliva in i en annan slags klass, en klass högre upp i samhället.

Bjuden på lyxkalas, uppassad av servitriser,
minglandes med massa människor,
Nej, det hör inte till vardagen där hemma...

Vilka umgås jag med här? Här träffar jag och umgås med de som kan prata engelska (vilket inte alla kan), de som pluggat massor med år på universitetet (vilket kostar pengar – ofta är det föräldrarna som får betala), de som kan och har kunskap om internationella frågor. Visst är det ”vanliga” människor de med men kanske ligger de snäppet ovanför medelklassen (i alla fall i jämförelse med livet utanför huvudstaden) men eftersom jag är utländsk introduceras jag också för massa viktiga och inflytelserika människor. På FN-födelsedagsfriandet blev det jättetydligt. En sådan tillställning skulle jag aldrig bli bjuden på hemma.

Min hyra här borta är typ dubbelt så mycket som en vanlig medelinkomst.

Jag säger ofta att jag kan ta en taxi hem – inga problem – jag tar en taxi. För mig är det inga pengar (kostar max 20 kr.) Men för andra är det inte ett självklart val.  Det kostar ju pengar – ganska mycket i förhållande till vad de tjänar – att ta en taxi.

Konstiga känns det – som skuldkänslor som man inte kan komma bort från hur mycket jag än försöker.