Vi satt och
diskuterade språk på lunchen och efter ett tag kom vi in på hur jag uppfattade
armeniska och hur jag tyckte att det lät. Jag berättade för dem att jag i
början blev nästan lite rädd för dem eftersom det lät som om de var arga på
varandra när de pratar med varandra, de pratar så livligt och högt med varandra
och med ganska mörk röst ibland. Oj, vad de skrattade åt (eller kanske med) mig, de fick nästan
tårar i ögonen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar