Gentlemens!

Jag känner inte igen mig själv och det skrämmer mig. Jag har börja uppskatta alla de där gesterna som jag normalt avskyr. Gesterna som för mig är så starkt förknippad med kvinnans underordnade ställning i samhället. Jag börjar tycka att det är fint och omtänksamt (och jag blir till och med lite smickrad!) när en man håller upp dörren för mig eller när någon bjuder en på en kopp kaffe eller te.

Ja, gentlemanskulturen är starkt här. Om du går på café eller restaurang med en man är det självklart att mannen betalar. Om du tittar in i en minibuss är det troligt att det är fler kvinnorna som sitter än män, det samma om antalet stolar i en lokal är för få, då är det flest män som står.  

Jag hade så svårt att förstå när jag fick höra från män här ”att vi verkligen respekterar våra kvinnor här, vi uppskattar deras arbeta” och jag tycker nu att jag sett lite av denna respekt skymta förbi i dessa gester. Men samtidigt så är denna respekt så tokig eftersom faststället kvinnans roll i samhället (där hon får mindre lön, sämre arbetsvillkor, där hon har ansvar för hem och barn), om hon bli uppskattad vill och kan hon kanske inte ta sig ur sin situation och då kommer samhället aldrig att bli jämställt…   

Åh, det är som ett krig i mig! Jag kan och ska verkligen inte gilla dessa gester men ändå inser jag att jag till viss del gör det fastän det går emot alla mina principer!!! Nej, det ska bli skönt att komma hem till Sverige om några månader och bli sig själv igen.

Vi sprang på ett bröllop vid ett av alla kyrkbesök. Vad får denna nyblivna fru för framtida liv? Låt oss hoppas på ett bra och nytänkande äktenskap som bryter de traditionella köns- och äktenskapsrollerna!