Kommunala transportmedel

Det är alltid roligt att ta sig fram kommunalt i andra länder.

För mig är systemet helt galet och lite ologiskt, men hade jag kunnat läsa på armeniska hade det nog inte varit lika galet. Då hade jag ju kunnat lista ut vilka bussar som går vart. Nu har jag en lista med nummer som tar mig in till stan och hem (tack och lov att siffrorna är samma som våra!).  

Jag och en från kontoret hade varit nere på stan en kväll och när vi ska hem är det ganska fullt i minibussarna så även fast vi letar efter en tom så hittar vi ingen utan vi får klämma in oss i en ganska full minibuss. Minibussarna är små, man kan inte stå rakt i dem utan måste stå med ett litet böjt huvud och lite halvhukad. Sätena i minbussen är redan fulla, det sitter flera på varje säte och det sitter barn i knäna. Det måste ha varit en ganska rolig syn för dem – jag, utländsk, konstiga kläder, hållandes mig krampaktigt i en metallstång, lite halvhukad, mycket koncentrerad på att parera alla svängar och stopp. – En upplevelse!

Jag kom i alla fall hem helskinnad!

Inne i minibussen - lite för skakigt för att få en bra bild...!