Armenien ligger i en
jordbävningszon och de första veckorna och dagarna fick jag för mig att det var
en jordbävning lite när som. Jag gick ofta
igenom mantrat i huvudet - Ta dig till dörrposten – den tjockaste så ska det
nog gå bra. Ta med passet och mobilen så klarar du dig.
Men nu tänker jag inte
på det längre och jag bor ju i ett lågt hus så jag klarar mig bra vid en eventuell
jordbävning.
Eller alla fyrverkerier
som skjuts upp lite när som. I början trodde jag att det var skottlossning
eller bomber men nu har jag insett att det är inget annat är helt vanliga fyrverkerier
och somnar gott om. Och om det mot förmodan skulle vara något annat är det
säkert någon som kommer och talar om för mig vad jag ska göra. Ingen fara!
Och den där nedrans gasen.
Om det läcker gas så kommer gaslarmet säkert att upptäcka det och börjar pipa
och så stänger den säkert av huvudgasledningen. Och om det inte börjar pipa så
tror jag att det är så pass dragit här att det inte är någon fara.
Människor lever ju
hela sina liv här. Inte kan de gå och vara oroliga hela tiden. Nej, det
fungerar inte! Och varför skulle jag då vara rädd och orolig om inte de som bor
här är det? Man kan inte fundera på allt som skulle kunna hända då blir man ju
galen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar