Den gör mig ganska
nervös faktiskt! Jag ska berätta två, i efterhand roliga historier:
En gång när jag stod i
duschen (varmvattnet värms upp av en gaslåga) började gaslarmet att låta.
Gaslarmet låter när det är gas i rummet. PANIK! Ut ur duschen och på med
handduken, alldeles blöt! In i köket (där uppvärmaren sitter) öppna fönstret.
Sen i panik ringer jag min engelsspråkiga granne men han är inte hemma – han är
på jobbet (tur för annars hade han fått sig ett gott skratt när jag står där
med droppande hår och en liten handduk). Ungefär samtidigt slutar det pipa –
gaslarmet har strypt gasen in till min lägenhet. Phuu! Jag kan andas ut men
stänger dörren in till köket så att gasen inte ska sippra ut i lägenheten. När
grannen kommer hem testar vi att slå på gasen igen (som man gör ute i trapphuset)
och den läcker fortfarande. Han ringer hyresvärden och förklarar som kommer och
byter ett batteri och säger att nu ska det nog fungera igen – och det där
gaslarmet det brukar jag inte ha på – det är nästan fånigt!!
Det har fungerat bra
sedan dess men nu stänger jag alltid av huvdusgasledningen när jag använt
varmvatten eller använt spisen.
Så hädan efter kollar
jag alltid flera gånger att gasen är av och säger det högt till mig själv så
att jag vet att jag kollat. Nu måste väl ändå gasäventyren vara slut?!
Alltså det här med gasen låter lite för spännande för att vara bra! Jag kan också noja över om jag stängt av nåt, men att göra som du skriver och prata med sig själv brukar faktiskt funka tycker jag.
SvaraRaderaOch hej och hå, den där gurglingsövningen låter inte helt sund kan mina små logopedöron tycka. Hur menar hon att det ska hjälpa? Man blir ju nyfiken. Kram på dig!