Inga barn får hamna utanför

Något är fel. I Sverige är vi överens om att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå finns det barn som inte räknas in. Som ingen ser. Som hamnar utanför.

Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa får hjälp, andra inte. I värsta fall leder det till att barn inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång.

Inga barn får hamna utanför. Om barnkonventionen vore svensk lag skulle det vara svårare för vuxna att glömma bort, att inte se, att inte ta ansvar.

Även om det på många sätt är bättre hemma i Sverige än där jag befinner mig nu finns det mycket kvar att jobba med innan vi kan säga att det är bra i Sverige. Vi behöver DIN hjälp för att förändra och skapa ett Sverige som är bra för ALLA barn.

Jag har skrivit under på unicef.se/utanför. Gör det du också!

Har du en blogg? Hjälp UNICEF att uppmärksamma barnen som hamnar utanför. Besök unicef.se/sprid-budskapet/blogga-mot-socialt-utanförskap för att hämta material.

Det känns bra nu!

Jag bara måste få dela med mig av denna bild här oxå. Det är så fint här nu och jag är verkligen glad över att få vara här. Alla färger och löv gör en glad ända in i själen. Jag trivs bra här nu och det känns så bra att säga! Vädret och färgerna är så fint och temperaturen ute är lite kallare vilket passar mig mycket bättre. Jag har träffat en annan svensk praktikant här (så skönt att få prata med någon om sina upplevelser om en annan kultur). Jag har hittat knäckebröd i en affär här i Jerevan - fantastiskt. Vi har lite mer struktur på aktiviteterna som nu börjar rulla igång. Jag har lyckats planera in en resa till den andra FN-förbundspraktikenten i Tiblis, Georgiens huvudstad och när jag kommer hem därifrån är det knappt en månad kvar tills min kära vän kommer hit och firar jul och nyår med mig. Jag börjar hitta mer och mer nere i stan och hittar ideligen nya, spännande ställen. Jag tycker mig oxå ha lärt känna personalen mycket bättre på kontoret och kan nu skämta och skratta med dem på ett helt annat sätt än innan. Det känns bra helt enkelt!

Fågelfrön

Ni vet sådana där frön som vi ger till fåglarna, som har ett svart skal och när man skalar den så finns det ett solrosfrö där inne. De sitter jag numera och knaprat på på kvällarna.

Jag blev introducerad till det hos min granne. Måste säga att min skalning av fröna har gjort stora framsteg under den senaste veckan. Nu har jag kommit på trixet, man ska klämma dem på bredden, då delar de sig och solrosfröet kommer ut. Men jag kan inte äta för många för jag får fortfarande ganska ont i fingrarna av allt skalande. Jag förklarade för grannen att vi inte skalade solrosfröna utan att vi köpte dem utan skal och att vi hade dem i filen – han skrattade.  

När jag stolt berättade på kontoret att jag ätit och skalat solrosfrön skrattade de glatt och tyckte att det var mycket lustigt att vi inte gjorde det i Sverige.

Jag måste säga att det är både trevligt och mysigt att sitta och skala solrosfrön på kvällskvisten framför ett tv-program eller vid ett samtal och en kopp te. Ni kanske ska testa, gå till djuraffären och köp lite fågelfrön med skal och börja skala – de smakar mycket godare när man skalat dem själv!

 

Gentlemens!

Jag känner inte igen mig själv och det skrämmer mig. Jag har börja uppskatta alla de där gesterna som jag normalt avskyr. Gesterna som för mig är så starkt förknippad med kvinnans underordnade ställning i samhället. Jag börjar tycka att det är fint och omtänksamt (och jag blir till och med lite smickrad!) när en man håller upp dörren för mig eller när någon bjuder en på en kopp kaffe eller te.

Ja, gentlemanskulturen är starkt här. Om du går på café eller restaurang med en man är det självklart att mannen betalar. Om du tittar in i en minibuss är det troligt att det är fler kvinnorna som sitter än män, det samma om antalet stolar i en lokal är för få, då är det flest män som står.  

Jag hade så svårt att förstå när jag fick höra från män här ”att vi verkligen respekterar våra kvinnor här, vi uppskattar deras arbeta” och jag tycker nu att jag sett lite av denna respekt skymta förbi i dessa gester. Men samtidigt så är denna respekt så tokig eftersom faststället kvinnans roll i samhället (där hon får mindre lön, sämre arbetsvillkor, där hon har ansvar för hem och barn), om hon bli uppskattad vill och kan hon kanske inte ta sig ur sin situation och då kommer samhället aldrig att bli jämställt…   

Åh, det är som ett krig i mig! Jag kan och ska verkligen inte gilla dessa gester men ändå inser jag att jag till viss del gör det fastän det går emot alla mina principer!!! Nej, det ska bli skönt att komma hem till Sverige om några månader och bli sig själv igen.

Vi sprang på ett bröllop vid ett av alla kyrkbesök. Vad får denna nyblivna fru för framtida liv? Låt oss hoppas på ett bra och nytänkande äktenskap som bryter de traditionella köns- och äktenskapsrollerna!

Konsten att vara tacksam för det lilla

När toaletterna varit avstängda en hel dag.

När det inte finns lyste på toaletten.

När det inte finns papper på toaletten.

När det bara är iskallt vatten att tvätta händerna på toaletten.

… Ja då uppskattar ja verkligen en toalett som har både vatten, lysen och papper. Tänk dessutom om den har varmvatten – det är ju helt fantastiskt!  Ibland så lär man sig att uppskatta de små sakerna här i livet. Nyttig läxa =)   

En vanlig dag

Jag tänker att ni kanske funderar på hur en vanlig dag ser ut för mig? Här kommer en liten redogörelse.

Jag vaknar vid åttatiden och kliver ur sängen och upptäcker att det är väldigt kallt utanför täcket (kanske 17 grader – och kallare lär det bli!). Tassar in i köket för att slå på gasen till varmvattnet för att jag ska få duscha varmt och så tar jag mig en dusch i min gula balja. Efter duschen kokar jag vatten som jag kan ha under dagen (ja, jag gör det fortfarande, påhejad av min ena kollega som tycker att jag ska göra det medan den andra menar att det bara är bortkastad tid – vet inte vem jag ska lita på…). Sen förbereder jag min frukost som består av gröt och en macka.

Vid tiotiden går jag hemifrån och numera kollar jag alltid en extra gång att jag stängt av gasen och alla lampor. Det tar kanske fem minuter att gå till jobbet, nära och bra! Ginar genom bakgården på ett hotell, lite trevligare än att gå längs bilvägen. När jag kommit till kontorsbyggnaden säger jag hej till städerskan som glatt pratar på på armeniska, jag ler glatt tillbaka och hon skrattar.

På kontoret börjar jag dagen med en kopp te och en fin pratstund med min kollega. Vi pratar hejvilt om olika ämnen och jag uppskattar verkligen dessa pratstunder, det är då jag får höra om alla spännande historier, traditioner och gamla projekt. Sen börjar jag jobbet och kollar mejlen, läser rapporter, skriver ansökan, organiserar, planerar, kommunicerar med aktiva/föreläsare.

Vid tvåtiden är jag superhungrig och kilar ner till affären (efter att ha tagit mig över den läskiga och vältrafikerade gatan). På affären känner de igen mig och vet att jag inte pratar så mycket armeniska. De vet dessutom vad jag brukar köpa, antingen potatisklyftor eller en typ cream fraich utblandad med keso och en ostmacka.

Jobbandet fortsätter och vid sextiden brukar jag tappa koncentrationen och börjar så smått plocka ihop mina saker – om det inte är något brådskande som skall göras. Sen går jag hem. När jag väl kommit hem lagar jag middag (kanske soppa, pasta med sås, potatismos, eller ris och linser) och käkar upp den. Vissa dagar går jag upp till min granne och dricker te och pratar (tack och lov engelska) om något spännande ämne. Testunderna brukar bli ganska långa och när jag känner att jag inte kan koncentrera mig nå mer så säger jag tack och god natt och går ner till mig. Andra dagar tittar jag på något spännande TV-program via datorn, pratar med familj och vänner via skype, läser andra praktikanters bloggar (de jag lärde känna i Härnösands). Jag borstar tänderna och kryper ner i sängen, ungefär vid elvatiden. Läser litegrann och släcker lyset och somnar till ljudet av min grannes tv.  

Jerevans födelsedag

Jerevan fyllde år här om veckan och jag tänkte bjuda på lite bilder och filmsnuttar från firandet!

Här är ett litet klipp som visar traditionell armenisk folkdans ( http://youtu.be/eBDgrhixT3U )
och här är en filmsnutt från konserten och en ganska tradistionell och typisk armenisk sång tror jag ( http://youtu.be/1F1Frr2M4NE )

utställning i en av de största rondellerna i stan

Folk passade på att gå mitt på gatorna eftersom de var avstängda!

Traditionell folkdans

Mattillverkning! 

Födelsedagsfirare =)

Folk, folk och åter igen folk!

 konserten som avslutade firandet. Det ska visst ha varit ett jättefyverkeri  som sista grej men det fick ett lite abrupt slut då det började brinna i ett av de närliggande husen...! 

Alla var så glada, gatorna var avstängda och fyllda med folk =)
En fin födelsedag!

Roligt missförstånd

Vi satt och diskuterade språk på lunchen och efter ett tag kom vi in på hur jag uppfattade armeniska och hur jag tyckte att det lät. Jag berättade för dem att jag i början blev nästan lite rädd för dem eftersom det lät som om de var arga på varandra när de pratar med varandra, de pratar så livligt och högt med varandra och med ganska mörk röst ibland. Oj, vad de skrattade åt (eller kanske med) mig, de fick nästan tårar i ögonen! 

FN-dagen

Idag är det FN-dagen, hela 67 år fyller FN.

Här i Armenien uppmärksammandes FN-dagen redan igår, då bjöds allmänheten in till ett litet event som FN hade. Det var tal av FN:s landansvariga och av utrikesministern, utställning av foton av FN:s arbete i landet och en prisutdelning till duktiga journalister.

Jag skulle tippa på att det var mer media där än vad det var besökare! 

Efter detta lilla event gick jag och min kollega och tog en kopp kaffe på ett kafé i närheten med underbar utsikt! Efter ett tag anslöt min kollegas morbror och kaffet övergick till en middag som sedan avslutades med en testund. Vi var nog på kafét i tre timmar (och det blev bara mörkare och mörkare!)!  

Idag firade vi FN-dagen på kontoret med en lite finare lunch bestående av frukt, choklad, shisipuras (vet inte riktigt hur det stavas) och lite smarriga dolmar. Mumms!

Vad vill ni veta? Vad vill ni läsa om?

Vad vill ni att jag ska skriva om här på bloggen?
Kan ni inte komma med förslag - ibland blir man lite inrutad i sina egna tankar och vanor. Skriv massor med förslag i en kommentar vett ja!!

Att skriva denna blogg gör att jag får chans att dela mig av allt jag upplever, tänker och tycker! Det blir som ett ställe för mig att skriva av mig på, ventilera mina intryck. Och så vill jag att fler ska kunna få ta del av min resa och mitt äventyr.

Det är så roligt att se hur många det är som läser och som är med mig på min resa =)
Tack kära läsare och tack för alla kommentarer!

Dag 50 - att sakna nu och sen

Att sakna nu och då

Nu när jag har varit här i 50 dagar tänker jag att jag ska passa på att tala om vad jag saknar här borta:

• Nära och kära - så klart!
• Att kunna förstå språket
• Gott, saftigt mörkt bröd. 
• Tändstickor som inte går av när man försöker tända dem
• Mjölk – som man inte behöver koka innan man använder den
• Flingor och müsli till yoghurten
• Organisering -att kunna planera tillvaron!
• Elspis 
• En ugn att laga mat i 
• Att slippa ljudet grannens ryska TV-tittande på kvällen
• Ren luft - att slippa jämt vara törstig för att munnen är full med damm 
• Att träna!
• Att få bo med någon
• En kyl som inte brummar var 5:e minut
• De läskiga krypen
• Lakris
• Kaviar till äggen 

Och vad jag kommer att sakna när jag kommer hem om sisådär 70 dagar,

• Vänligheten hos människorna
• De stora familjerna
• Spontaniteten (tvetydigt nog)
• All god och färsk frukt 
• Alla mysiga caféer 
• Alla fina pratstunder
• Att alltid få lära sig nya saker 
• Alla spännande äventyr!
• Mina kära kollegor
• Dolmar, såser och god mat
• Utsikten över bergen 

Att jobba med genus

På kontoret jobbar vi just nu med ett projekt som rör genus. Jag har därför läst en massa rapporter om kvinnans ställning i samhället. Det gör mig så frustrerad!

Visste ni att.....
.... två tredjedelar av världens analfabeter är kvinnor?
.... bara 9.2 % av platserna i parlamentet i Armenien upptas av kvinnor?
.... kvinnor ofra är underrepresenterade i fredsprocesser?
.... lågstadielärarna till 99.68% är kvinnor i Armenien?
.... medellönen för en kvinna är ungefär 60% av en man här i Armenien? 

Eller att 36 % av befolkningen tycker att kvinnors huvudsakliga uppgift är att ha ansvar för hemmet och för barnen. 36 %! Galet!

Då känns det bra att vara med och planera och organisera en kampanj som lyfter upp just dessa frågor!

Denna kampanj går till så att nio ungdomar har fått åka till Georgien för att tillsammans med ungdomar från andra länder fått lära sig om genus och hur man kan jobba med detta i samhället. Nu är det ungdomarnas tur att sprida vidare informationen till samhället. Ungdomarna ska därför under de kommande månaderna föreläsa för studenter om genus, hålla i workshops för högstadieelever om genus och teamwork, ordna en uppsatstävling och debatt med tema genus, föreläsa för journalister om hur de kan påverka rapporteringen samt genomföra en flashmob. Det ska bli så roligt och spännande att få vara med och se hur det hela går till! Jag lovar att rapportera om hur det går för oss.  

En av mina uppgifter kopplade till detta projekt har varit att ta fram en folder som vi kan använda i kampanjen. Visserligen ska foldern vara på armeniska men jag har gjort ett engelskt utkast. Vad tycker ni?

En till utflykt i detta fina land

Igår, lördag, gjorde jag en utflykt till de södra delarna av landet och jag har nu sett ännu mera kyrkor!
Ni ska veta att det är så mycket berg i det här landet, det omger en hela tiden och de är höga som bara den. På kvällen blir det så himla fint när det blir så fint ljus på dem och skuggorna och molnen - ja, det är fint ska ni veta!!

Igår spenderade vi (jag och 20 andra som var nyfikna på att se mer av landet) ungefär åtta timmar i en buss som tog oss ner i landet. Mig gjorde det inte så mycket eftersom det var så mycket att se genom rutan. Rätt var det är så kommer det en massor med får på vägen, eller ett gäng kossor som chauffören skickligt vejade för. Vi åkte förbi massor med mindre byar och livet där måste vara helt annorlunda än livet i storstaden, helt andra förutsättningar och på kontoret säger de alltid att det är MYCKET sämre ställt på landsbygden och jag måste säga att jag förstår nu när jag sett det med egna ögon.

Gårdsförsälning av vin vid ett rastställe - helt ok vin faktiskt!

  

Ett av många hus ute på landsbyggden.

Första stoppet vi gjorde var i Noravak, en kyrka (eller snarare tre kyrkor) inklämd mellan massor av berg. Jättefint och superhäftigt. Men jag kan inte låta bli att undra varför de i hela fridens namn väljer att placera alla kyrkor på dessa otillgängliga ställen... Här finns i alla fall en av få avbilder av Gud, på bilden har ansiktet mongoliska ögon eftersom det var mongoler som byggde kyrkan någon gång på 1300-talet.

Detta ska föreställa Gud med mongoliska drag...!

Nästa stopp var i Tatev. Där har det nyligen byggts världens längsta kabinbana som tog oss från en klippa till  ännu en kyrka (eller två kyrkor rättare sagt). Jättefin åktur i kabinen. Så fin utsikt!!

Om ni följer dessa länkar så kommer ni att få se lite hur det såg ifrån kabinen.
http://youtu.be/JppViAVgVV4
http://youtu.be/gq8f9oQciiQ
Trevlig åktur =)

Utsikten från resturangen som vi åt lunch på!

Kabinbanan som gick UPP och NER!

Vi som åkte med i den. 

Jag som njuter av utsikten

Kyrkan (kyrkorna) Tatev - guds vingar eller något sånt tror jag det översätts

En av många korsstenar som finns överallt - dessa är inristade i kyrkan. 

Ett tron som visst ska svaja om det kommer en millitärtrupp eller en jordbävning

och så var det ett bröllop där!!

 Sista stoppet var vid Karahunj eller (Zorats Karer). Det är som Stonehenge i England fast mycket mycket äldre, det ska visst vara 7500 år gammalt. Det var massa stenar mitt ute i ingen ting. Stenarna hade massa hål i sig som visst ska ha något astrologin att göra. De tros ha fungerat som astrologiska mätverktyg för länge sedan.

Kallt som bara den eftersom det blåste så mycket men jag hade laddat med mina varmaste kläder.

En fin resa och många fina minnen!