Ibland brukar jag tjuvtitta
på mina grannar genom fönstret eller på mina medpassagerare i minibussen och så
brukar jag fundera på hur de lever sina liv. Vad gör de om dagarna? Vad pratar
de om på kvällarna? Vad är deras favoritmaträtter? Vad tittar de på för
TV-program? Vad gör de på helgerna?
Tänk att de lever hela
sina liv här. Barnen som brukar måla glada gubbar på min fasadvägg kommer att
växa upp här och förhoppningsvis stanna här hela livet (för Armenien har
problem med att behålla sina medborgare kvar i landet).
En främmande men
relevant tanke brukar slå mig – hur hade det varit om jag varit född och
uppvuxen här? Vad hade jag gjort på dagarna? Hade jag kunnat gå på
universitetet, hade vi haft råd? Hade hela familjen trängt ihop sig i en lite
trea?
Min praktikantkollega (som
sedan 10 år bott i USA) säger att hon vill att sina barn ska växa upp i
Armenien och inte i USA för hon hade en sådan fin barndom här. Hon vill att
sina barn ska få samma fina minnen. Hade jag varit född här hade jag nog också haft
fina barndomsminnen, fina värderingar och ett bra liv – fast mätt med helt
andra parametrar och mått än i Sverige.
 |
| Hur har denna människans liv varit? Hur ser hans vardag ut? Vad tänker han på? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar