Mot Georgien

Till helgen är det tänkt att jag ska åka till Georgien. Det ska bli skönt att komma härifrån ett tag. Det ska bli skönt att få komma bort och se lite annat. Turista lite i en ny stad, ett nytt land.  Det ska bli skönt att få prata svenska (eftersom jag ska hälsa på FN-förbundets praktikant, Daniel, i Georgien). Det är även välbehövligt att få ladda batterierna inför de sista månaderna här borta.

Jag har varit ganska trött de sista veckorna. Kanske beror det på att jag nu varit här halva tiden. Kanske för att intryckten ställt sig på kö för att bearbetas. Kanske för att jag har hittat någon slags vardag som nu börjar bli lite långtråkig. Kanske för att det börjar blir höst, kallt och mörkt. Det ska därför bli skönt att komma bort ett tag, tänka på lite annat.

Det är med lite skräckblandad förtjusning som jag beger mig iväg dit. Jag ska åka med minibuss dit (vilket brukar vara ganska gamla små minibussar utan bälten) – för personer som jobbar på svenska ambassaden och organisationer som Kvinna till Kvinna rekommenderas det starkt att åka tåg eller flyg eftersom det är för farligt med minibussar… Så jag är lite nervös inför min resa. Men min kära mamma, syster och jag kom fram till att om vanliga armenier anser att det är säkert att åka med minibuss måste det ju vara det. Annars skulle de ju inte åka! Så nu är jag lite lugnare igen :)

Jag har hört så mycket om Georgien så det ska bli roligt och så hur mycket som stämmer av allt jag har hört. Som mm de pratar med mer yviga gester, om de kör som galningar, m maten är fantastisk eller om personerna är mer hårda. Spännande värre!

Jag vet inte hur det ser ut med internet där borta så har lite inlägg sparade (som kommer att komma upp under de kommande dagarna) som jag tänker att ni kan få läsa medan jag är borta. Så snabbt jag hittat ett internet ska jag ge er en rapport från Georgien.