Handikappades situation i samhället

Under förra veckan var jag på ett möte eller snarare föreläsning av en rapport presenterad av UNICEF om funktionshindrade barns situation i samhället. Ett bra och viktigt tema. Spännande och skrämmande att lyssna.

Mötet ägde rum i det finaste hotellet i stan och vi som lyssnade på rapporten var allt ifrån media, funktionshindrade barn, föräldrar, frivilligorganisationer, ministrar och FN-personal. Deltagarna blev både bjudna på kakor och lunch – ibland känns det lite tvetydigt eftersom det måste kosta massor med pengar som skulle kunna statas på annat men å andra sidan kanske UNICEF:s ställning gått förlorad om de inte bjuder på fika och lunch vid presentationer.

Tjejen i rött på bilden säger (ursäkta för den dåliga bilden...): 

”Jag är en av er! Om jag kunde gå hade vi kunna lekt tillsammans och ni hade kunnat se att jag är som er. Om jag skulle kunna gå skulle jag möta er och ni skulle kunna se att jag är som er. Jag vill att alla ska kunna gå till skolan. Jag har nu gått i skolan i en månad och jag är glad för det. Jag gillar mina vänner där och jag pluggar bra!”

Läget för handikappade barn i Armenien: 

• En av fyra handikappade barn går inte till skolan på landsbyggden
• En av tjugo handikappade barn lämnar inte hemmet
• En av fem handikappade barn har inga vänner
• Färre handikappade tjejer får vård än handikappade killar
• En av tre handikappade barn deltar inte i samhällsaktiviteter

För att förändra behöver vi INKLUDERA dem i samhället! Det var kontentan av föreläsningen, framförallt behöver vi få bort specialskolorna för handikappade barn och inkludera dem i de vanliga skolorna så att vi skapar möten mellan handikappade och icke handikappade.

Rapporten som UNICEF presenterade. 

Eftersom föreläsningen delvis var på engelska fick jag ha en liten översättare i örat, det var häftigt och spännande! Kände mig lite cool för det är ju annars sånt man endast ser på TV:n.

Tre av oss på kontoret som lyssnade på föreläsningen.