Georgien del II, Jerevan till Tbilisi med machutka (minibuss)

Machutka är det transportmedlet som gäller i södra kaukasien. Mellan Jerevan och Tiblis kan man också åka tåg med det tar 15 timmar istället för minibussens smidiga 5 timmar. Min mycket vänliga och hjälpsamma handledare följde med mig till busstationen och för att försäkra sig om att jag kom på rätt buss. Jag var mycket tacksam för detta eftersom det inte var det lättaste att hitta rätt bland bussar, folk och biljettförsäljning! Handledaren försäkrade sig om att hela minibussen visste att jag skulle till Tbilisi, att jag inte fick glömmas bort vid gräns- och passtationen och att de skulle se till att Daniel kom och mötte mig väl framme i Tbilisi. De är omtänksamma här och jag funderade lite på vad folk skulle tänka om denna scen utspelat sig i Sverige!

I minibussen fanns det tre säten med säkerhetsbälten – perfekt (det värmde, glädje och lugnade mitt katastrofmedicinhjärta)!!! Att jag använde säkerhetsbältena resulterade dock i en hel del skratt från mina andra passagerade. De tittade på mig och sedan sa de något på armeniska vilket följdes av en skrattsalva. Mina medpassagerare bestod av endast män. Jag försökte att tänkte allt för mycket på Lonely Planets rekommendationer för kvinnliga resenärer: sitt så nära chauffören som möjligt och se till att sitta bredvid en kvinnlig passagerare. Men det gick bra!!

Under färden passerade vi massor med nedlaggda byggnader och fabriker och än en gång slår det mig att under sovjettiden måste detta land ha varit så levande ute på landsbyggden. Det måste ha sett helt annorlunda ut när fabrikerna var igång, när det åkte folk i kabinbanorna, när det rykte från husen som idag står förfallna och övergivna. Vi åkte även förbi massa kossor och får som vallades av sina herdar. Mitt under turen hoppar det på en gammal (tänk er typisk rysk bondmora/gumma) som åkte med i tio minuter för att sedan hoppa av vid en hjord kossor. Vi passerade massa vitkålsfält där de skördades för fullt. Vi körde om hästar och åsnor som drog vagnar. 

Jag kom som sagt fram helskinnad och full av nya intryck till Tbilisi.

Här är lite bilder på alla nedlagda, sönderfallna och fina fabriker från vägen: