Två främmande språk

Att inte kunna konversera med folk är jättetråkigt, verkligen! Och det är så svårt att läsa av stämningen när människor pratar med varandra. De låter ofta så arga på varandra när de pratar med varandra men i nästa sekund så skrattar de – så de var säkert inte alls arga utan förde bara en normal konversation. Som sagt svårtavläst.

 Att lära sig prata armeniska är en jätteutmaning och det är supersvårt – under mina två första veckor här har jag lärt mig att säga: hej, ja, nej, tack, yoghurt och prosit. Alla ord är så nedrans långa så det tar lite tid att lära sig. Alfabetet tycker jag dessutom bara ser ut som små lustiga krumelurer…

Som innehållsförteckningen på den här Cream Fraichen - jag har verkligen ingen aning om vad den innehåller - men den smakar i alla fall gott - tur det!
OM ni kan armeniska kan ni gärna få översätta för mig =)

Min hyresvärd var här för någon dag sedan och vi fick oss en liten pratstund. Jag skulle med hjälp av min ryska parlör (för nästan alla pratar lite ryska här – ryskan är dock inte besläktat med armeniska) föröka kommunicera men det gick inge vidare för hon bara skrattade så snabbt jag försökte uttala något – just då tänkte jag att jag aldrig mer i hela livet ska försöka mig på ryska. Men så lätt får jag nog inte ge upp… Bara här om dagen gjorde jag ett nytt försök att fråga min granne vad de gjorde utanför huset -""stjå?" (vad på ryska) sa jag och pekade mot lyftkranen. Jag lyckades faktiskt göra mig förstådd och jag förstod oxå förklaringen (fast inte på grund av ryskan utan snarare på grund av kroppsspråket), de håller på att sätta upp ett tak ovanför ett fönster (vilket för övrigt engagerade hela trapphuset!).