Att bo med föräldrarna

Denna fråga är alltid spännande att diskutera. Verkligen! För här blir skillnaderna mellan Sverige och Armenien tydliga.

Mina två kollegor (kanske 35 respektive 45 år) bor båda med sina föräldrar. Den ena bor med sin mamma, sin syster, sin bror, sin brors flickvän och deras son. Alla klämmer in sig i en trea! Den andra kollegan bor med sina två tonårsbarn hemma hos sina fördrar i en trea. Så är det vanliga sättet att bo här. En liten del av förklaringen består nog i att det är för dyrt att bo själv. Den andra delen av förklaringen ligger nog i kulturen. 

Den traditionella armeniska mannen, pappan i familjen, vill ha kvar sina söner i hemmet. Han kan och vill inte klippa banden till dem. När sönerna träffar en flicka flyttar hon hem till familjen (det är nästan aldrig en pojke som flyttar hem till en tjejs familj). Då förväntas hon samarbeta med svärmodern, de ska samsas i köket, med tvätten och i hela huset ska de komma överrens. Stackars flicka! Det ska inte alltid vara så lätt har jag förstått det som. Alla familjer är dock inte såhär traditionella och konservativa, det finns de familjer som tycker att det är OK att tjejen och pojken flyttar till en egen lägenhet.

Om det är någon som bor själv i en lägenhet här i Armenien så tror man att det är något fel på den personen. Att hon/han har psykiska besvär eller kanske är prostituerad. Dom tycker vi är knasiga och korkade som flyttar hemifrån när vi är 20 – vad ensamt och konstigt säger dom!