Att återvinna

Jag kommer fortfarande på mig själv att diska ur creamfraichburken efter att jag använt den. Sen när jag diskat klart den inser jag att det var ju ingen ide för jag kommer ju fortfarande att slänga den i soporna tillsammans med allt annat skräp. Det är svårt att komma ifrån sina väl invanda vanor. Här finns det nämligen ingen sopsortering att tala om. Eller kanske, det är alltid någon person som går och rotar i soporna efter något värdefullt. Kanske en bit järn, en gammal brödbit eller något annat av värde men längre än så kommer Armenien inte när det gäller sopsortering. Inte så som det ser ut idag i all fall.

 Jag har med mig min gröna vattenflaska från Sverige och brukar fylla på den med vatten. Jag hade den bordet när min granne kom in i min lägenhet. Han undrade varför jag hade en vattenflaska. Jag förklarade att det i längden blir billigare med att ta vatten från kranen och fylla min egna vattenflaska istället för att köpa en ny vattenflaska med  köpvatten i hela tiden. Men det resonemanget köpte inte granne: ”Här är de ju så billiga att de inte gör något att köpa en ny hela tiden när man behöver en vattenflaska med vatten i.”

Att använda de argument för källsortering som jag vanligtvis använder hemma fungerar inte här. De tycker bara att jag är konstig! När jag får tid någon gång ska jag fundera ut ett mer genomtänkt och kanske mer armenienanpassat argument och testa att använda det.