Att hata den andre

Tänkt att du har växt upp med människor som har hatat den andre. Växt upp med en mamma som har en morbror som blivit mördad av den andre. En farbror som dött i strider mot den andra. Med skol- och historieböcker som hyllar den egna och beskriver hur den egna tappert kämpat för landet mot de andras invasion. Hur du ständigt får höra att de egna mördats av de andra. Hur kulturen ständigt hyllar den egna och den egnas traditioner. Men en medierapportering och politiskt klimat som hatar den andre. Vilken uppfattning får du då av den andre?

OCH hur i hela fridens namn ska denna uppfattning någonsin kunna förändras? En uppfattning som är så välinbyggd i varje människa att det nästan är varje människas fundament - jag är inte en sådan som den andra! När den andra dessutom är uppvuxen med samma inbyggda hat mot dig - kan jag ibland undra hur dessa människor skall kunna mötas? Hur de ska kunna förenas och samverka med varandra. Finns det någon framtid för dem tillsammans?

Vart ska man börja?

Tack och lov finns det projekt som jobbar med detta – några få som kämpar sig fram och trots motgångar gör det sitt bästa. De väljer sina tillvägagångssätt väl så att de inte trampar på fel tå – så att de inte förvärrar istället för att förbättrar. Det är inte lätt - ibland blir det två steg fram och ett steg bak.

Här på det armeniska FN-förbundet jobbar de bland annat med detta – förtroendeskapande åtgärder som det kallas. Det är allt från att prata om mänskliga rättigheter, deltagande i rollspel, seminariediskussioner, utbildning till att skapa neutrala mötesplatser där ungdomar från olika kulturer får träffas – kanske i helt andra samanhang som genom musik eller teater. Det är inte lätt men det går!