Den armeniska familjen

Familjen betyder mycket här i Armenien. Det är vanligt att barnen bor med föräldrarna även när barnen är vuxna, det är till och med så att när de skaffat en partner bor de fortfarande med föräldrarna. Kanske inte i regel men det händer. De bor hela familjen, mor- och farföräldrar, barn och barnbarn i en lägenhet och samsas fint där.

Lite annorlunda från Sverige! Jag undrar hur de ser på oss och vad får de för uppfattning om oss som inte tar hand om vår familj på det sätt?! De måste nog tycka att vi har ett ganska så ensamt liv.

Jag blev uppbjuden till min engelsspråkiga granne på en kopp te en kväll här i veckan (han bor också med sina föräldrar) och vi kom att diskutera genus och kvinnofrågor. Det var intressant (men samtidigt väldigt frusterande!!!). Här i Armenien tillhör alla hemmets uppgifter kvinnan. När kvinnan kommer hem från arbetet förväntas hon laga mat till hela familjen (grannen, en man ska det tilläggas, förklarad att om kvinnan skulle vara trött efter jobbet var det ok att hon möjligvis fick vila 20 mintuter innan hon sätter igång med hushållsarbetet). Frustration!

Det som gör mig frusterad är att grannen förklarar att det alltid varit så och att kvinnorna inte har något emot det, de har fått lära sig från sin mor och så förs det vidare till varje nygeneration. Sen säger han också att kvinnas ställning inte alls är låg i landet utan att hon är respekterad. Jag hade lust att kontra med statistik som säger att det är otroligt få kvinnor som är chefer, att arbetslösheten hos kvinnorna är mycket högre än hos männen och att kvinnornas löner är mycket lägre än männens – men jag kände att han nog inte var mottaglig för en sådan diskussion. 

Det ska bli intressant att få vara med på kontoret och se hur de jobbar med genusfrågor (för de gör de) och vad de tar upp när de är ute och träffar ungdomar och diskuterar dessa frågor. Det ser jag mycket fram emot!