Den Armeniska
diasporan är stor – det bor armenier lite runt om i världen – de är
ursprungligen från Armenien men har av olika anledningar flyttat från landet.
En del av dessa människor bor i Syrien och som läget är just nu vill
människorna inte gärna bo kvar där.
En dag så kom det in
två helt vanliga människor på kontoret. Jag kunde nästan ana vad samtalet som
fördes på armeniska handlade om. Efter att de hade lämnat rummet fick jag i
alla fall förklarat för mig att det var en familj som precis flytt från Syrien
och kommit tillbaka hit till Armenien eftersom de inte kunde eller ville bo
kvar där. De hade vänt sig till så många instanser att de inte längre visste
vart de skulle ta vägen så då kom de till oss (vi är inte kopplade till de
andra FN-organen utan snarare en förening som driver FN:s frågor) . Hos oss
kunde den stackars familjen tyvärr inte få någon hjälp utan de blev skickade
vidare till ytterligare en instans som förhoppningsvis kan hjälpa dem.
Stackars människor som
bara blir vidareskickade hela tiden utan att få den hjälp som de vill och
behöver ha. Förhoppningsvis har flyktingfamiljen någon släkting här i Jerevan
som de kan bo hos tills de löst sig med allt (och släktingar brukar det tack
och lov finnas gott om här).
Det var ett nyttigt
möte för mig för ibland kan jag föreställa sig hur en flykting ser ut – men dessa
människor såg så vanliga ut – precis som vem som helst.
Spännande att läsa om dina upplevelser och tankar och kul att se lite bilder också! Har du någon adress ifall man skulle vilja skicka ett vykort? :)
SvaraRadera