Nu ska jag äntligen berätta lite mer om utbytesprogrammet!
Som jag skrivit om tidigare har spänningarna mellan Armenien och Azerbaijan har under den senaste tiden tilltagit och den sedan
20 år frusna konflikten om Nagorno Karabach tyckts vara svårlöst. Spåren av konflikten
är tydliga, framförallt vad gäller retoriken gentemot ”den andre”, blockerade handelsförbindelser
och stängda gränser. Vill ni läsa mer så kan jag remendera vår utrikesministers blogpost om detta, Anledning till oro.
Några av ungdomarna i utbytet |
Med stöd av svenska
Forum Syd (och genom det Svenska FN-förbundet) driver det Georgiska FN-förbundet i samarbete med det Armeniska FN-förbundet
och FN-förbundets intiativgrupp i Azerbaijan ett projekt som gör det möjligt
för ungdomar från de olika länderna att träffas, utbyta tankar och lära känna ”den
andre”. Syftet med programmet "Confidence Building in South Caucasus" är att jobba konfliktförebyggande genom att bland
annat skapa träffpunkter för ungdomar. En annan komponent är de utbildningar som det Armeniska FN-förbundet håller i som jag berättat om i ett tidigare blogginlägg.
Jag fick möjlighet att vara med under ett av
ungdomsutbytena. Jag kom hem därifrån full av inpiration, engagemang och hopp! Ungdomsutbytet
ägde rum under en vecka i december då omkring 30 ungdomar från
Armenien, Azerbaijan och Georgien träffades. På programmet stod
kulturutbyte, seminarier, utbildningar och workshops. Flera olika saker
diskuterades, bland annat genus, våld i hemmet, situationen i de olika länderna,
medling och konflikthantering. Givande diskussioner som varvades med övningar
och tankeställare. Utöver detta han ungdomarna med att gå rundturer i städer,
tittar på olika kulturella utflyktsmål och lära känna varandras länders matkulturer.
Programmet var utformat så att det har funnits ganska mycket fritid så att
ungdomarna själva kan träffas och umgås på egen hand.
Samarbetsövningar är bra för att skapa förtroende och nya vänner. |
Resultatet blev lyckat och många nya vänskapsband
knöts över landsgränserna. Det kom till och med tårar från några av deltagarna
när det var dags att säga hej då. Jag ska ärligt säga att jag (i egenskap av
att vara gruppkoordinator) var bra nervös innan vi åkte iväg då det lätt kan uppstå
konflikter mellan armenier och azerbajanier så jag var ständigt beredd på att
använda min konflikthanteringskunsakper men de behövdes aldrig användas.
Istället kunde jag glädja mig åt att ungdomarna skålade, umgicks, skrattade och
samarbetade fint med varandra utan porblem.
För mig är programmet är ett fint bevis på att även om gränserna är
stängda och om den officiella dialogen är obefintlig finns det hopp om att
ungdomarna kan bryta denna trend!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar