Skål!

Jag har nu lärt mig att skåla här i Armenien, det vänliga hostelet Envoy bjöd in mig på en lär-dig-att-skåla-kväll. Att skåla är inte samma sak som hemma. Här har man en toastmaster, oftast en äldre mannan i varädparet/familjen. Det är han som fördelar skålarna. Först börjar man oftast med att skåla till alla som kommit, nästa skål går oftast till kvinnorna, sen till mammorna, till ungdomarna etc. Efter ett tag går ordet ut till gästerna och de måste då först fråga toastmatern om de får lov att utbringa en skål. Efter en kort lektion i skålande var det dags för oss inbjudna att utbringa en varsin skål, det skålades om gästfrihteten hos armenier, till den lilla bit armenien som finns i oss alla, till goda minnan och vänner.

Efter skålandet var det dags att testa på armeniskt dans. Hej och hå! Det var minsann inte lätt att hålla takten, jättesvårt! Men sen var det bara att snurra lite på händerna. Vi testa oxå på någon slags linjedans, även här var takten problematisk men med lite högt takträknande från våra utbildare så gick det an.

Kvällen avslutatdes med en omgång hela havet stormar (heter det så?) Vi lekte i alla fall leken där det gäller att sätta sig ner på en stol när musiken tystnar samtidigt som det försvinner en stol varje omgång.  Tävlingsinstinkten vaknade inom mig och jag lyckades vinna hela leken!